"Mangold och linssoppa" från Libanon

Ingridienser:

1 stor lök
2 dl linser
2 msk olivolja
1,5 liter vatten
500 gram färsk mangold
1 vitlöksklyfta
100 gram färsk koriander
2 tsk olivolja
1 stor tärnad potatis
2 stora citroner, saften
salt




Börja med att rensa mangolden och tvätta den noga. Hacka sedan den halvgrovt. Skala och finhacka en stor gul lök. Stek den finhackade löken i en stor gryta på medelstark värme i 2 msk olivolja tills den blir genomskinlig.







Lägg sedan i linserna över den stekta löken och häll i 1,5 liter vatten. Låt koka på medelvärme under lock tills linserna blivit nästan mjuka. Under tiden så hackar ni den färska koriandern och pressar, eventuellt mortlar, vitlöken. Stek vitlöken och koriandern i några minuter i ca 1 tsk matolja.

När linserna blir mjuka så läggs den hackade mangolden och den stekta vitlök-korianderblandningen i grytan. Låt allt koka i 5 minuter. Lägg därefter i den tärnade potatisen och låt koka tills potatisen blivit mjuk. Salta efter behag och häll i den pressade citronen precis när ni stänger av spisen. Hur mycket citron som skall användas kan alltid variera beroende på hur rika på citronsaft citronerna är. Smaklig måltid!

Vill ni laga en libanesisk soppa?

Jag tyckte att inlägget nedan blev för allvarligt och trist så jag tänkte istället dela med mig av soppan som jag ska laga om en liten stund, och NEJ det här är ingen matblogg, fast jag vet i och för sig inte vad för typ av blogg det är. Men ingen har sagt att bloggen måste ha en stämpel.

Soppan jag ska göra är libanesisk och är baserad på mangold, linser och citron. Jattegod och nyttig, ett vegetariskt allternativ. Den heter "Adas bi Hamed" och översätts som "linser i citron", fast jag skulle hellre vilja kalla den "mangold och linssoppa".

Vi hörs om en stund

Regeringskrisen i Libanon

Har man levt tillräckligt länge i Libanon så vet man att politiken är vardagsmat. Man vet också att varje kväll så kan man få sig en dos stress och ångest genom att zappa igenom en handfull arabiska tv stationer som varje kväll gästar ännu ett gäng politiker som debatterar och gestikulerar vilt om det politiska läget, de är alltid oense, emellanåt skrattar de tillsammans, tills de i andra stunden skäller ut varandra så att spottet som flyger når oss hemma i soffan.

Det enda som man med säkerhet vet om i Libanon är osäkerheten. Som till exempel nu när oppositionens ministrar lämnade regeringen så ställs frågan om det ens är möjligt att bilda en ny regering.

Oppositionen har under flera månader vädjat premiärministern Saad Hariri, sonen till mördade premiärministern Rafik Hariri, att kalla till regeringssammanträde för att diskutera kraven om att ställa de sk falska vittnen inför libanesisk domstol. De falska vittnen har varit väldigt omdiskuterade i Libanon men knappt nämnts i utländsk media. De falska vittnen är ca 5 individer som alla vittnade mot Syrien och 4 Libanesiska generaler, anklagade dem för att vara inblandade i mordet på Hariri. De 4 generalerna hölls fängslade i fyra år tills de släpptes fria av tribunalen 2009.Konstigt nog så vill inte Saad Hariri ställa upp på det. Oppositionen menar att det är viktigt att veta vem eller vilka som skickat ut de falska vittnen för att komma till den verkliga mördaren. Saad Hariri och hans anhängare menar att det är viktigare att gå vidare med den internationella tribunalen.

Visste ni förresten också att de avgångna ministrarna inte BARA är Hizbollah ministrar. Bara 2 ministrar som avgick representerar Hizbollah, i den ministerskaran finns 5 kristna också. Men i media så betonar man vikten att översätta Hizbollah som "guds parti" (ingen som ifrågasatt kristdemokraternas namn? Inga korståg som man befarar??) och utelämna fakta som visar att Hizbollah bara har 2 ministrar i regeringen.

På måndag ska samtliga parlamentsledamöter en och en besöka presidenten för att lägga namnförslag på den kommande premiärministern. Om det sker utan problematik (vågar jag vara optimistisk?) så kommer den utnämnda kandidaten att få i uppdrag att bilda ny regering, alltså utse nya ministrar.

Det som kan komma att ske nu är att Walid Joumblat, leader för det stora druspartiet i Libanon, som tidigare var allierad med Saad Hariri efter mordet på Hariri, ställer sin kandidatutnämning till oppositionens förfogan vilket gör att oppositionen blir majoritet. Joumblat gick över till oppositionens sida då Syrien inte längre var misstänkt för mordet på Hariri, 2009.

Jag tror att tribunalen kommer att utlysa den misstänkta i mordet på Rafik Harir innan vi ens får en ny regering i Libanon. En känsla jag har i magen. Hoppas den inte stämmer.

Det stora hålet som bildades efter Harir sprängdes till döds.Källa: google

En av de falska vittnen. Källa: google

Bloggen är igång igen och Libanon har ingen regering!!!

Jag blev inspirerad av att oppositionens ministrar igår avgick från den Libanesiska regeringen så jag beslutade mig för att sätta lite liv i bloggen samt att utnyttja tiden som arbetssökande till att skriva på mitt examensarbete till min magisterutbildning, i förändringens tecken. Jag avslutade fältarbetet för examensarbetet våren 2008 och 2 barn senare så kanske det är dags att skriva vidare på det.

Just nu är det mycket som händer i Beirut. Med den avgångna regeringen så väntar befolkningen spänt på vad som skall hända näst. Enligt protokoll så måste nu den libanesiska presidenten Michel Suleiman börja den traditionella rådgivningen, samtliga parlamentsledamöter besöker honom och ger förslag på namn för premiärministerposten.
Jag hoppas att det sker smidigt och utan problematik.

I nästa inlägg tänker jag sammanfatta lite om varför oppositionen avgick. Ni kan ju jämföra det jag kommer att skriva med vad media i Sverige rapporterar.

Förresten, jag vill tacka min vän Therese Brolin som sydde och gav mig det här praktiska pennfodral för ca 9 år sedan, titta, fortfarande som nytt!! Kommer väl till hands nu när jag ska vara duktig igen.

Vi hörs senare ikväll...

Ramadan står på dörren ..

Nu har den kommit, efterlängtad och samtidigt fyller den mig, fast jag inte fastar (och många andra) med ångest. Ramadan (klicka på länken för information jag inte orkar uppge) månaden som muslimerna från gryning till skymning ska avhålla sig från mat, dryck, rökning samt sexualla relationer.

Det brukar fungera utan större problem för dem som fastar. Det som däremot skapar den här ångesten är den sk "Iftaren", måltiden som man har efter gryningen. Man blir bjuden ganska ofta på Iftar och måste givetvis bjuda tillbaka.

Det innebär att man (ingen man egentligen utan kvinna) slavar hela dagen i köket för att förbereda en "iftar" måltid som givetvis måste överträffa den "iftaren" man blivit bjuden på. Många (inte alla) har på något sätt missuppfattat innebörden av den här månaden och istället utvecklad (eller nedvecklat) Ramadan och "iftaren" till en "hetsmatmånad".

Jag är ingen praktiserande muslim men det hindrar inte folk från att bjuda min man och mig på "iftar". Och arabiska familjer är inga små familjer (jag får nog säga det här utan att låta fördomsfull då jag själv är av arabiskt ursprung) utan antalet brukar överskrida 5-6 personer.

Så den närmaste månaden kommer Ali och jag att förbereda en massa iftarmåltider. Ali så gott han hinner, eftersom han arbetar, jag mer än jag klarar av. Typiskt.

Alltså, jag kommer nog att vara en bitterfitta den här månaden.

Skål!!!

Sommarlovet är över ..

Bloggen är en riktigt high-maintenance uppgift som jag åtog mig i början på det här året. Men värmen kom och med den kom också lättjan och resan till Sverige. Jag och min familj tillbringade en välförtjänt sommar i Sverige och lyckades på nått sätt inte lämna Västra Götaland under hela den månaden. Beror mycket på att vår ettåriga dotter Julia inte orkar sitta i bilbarnstolen allt för länge, alltså blev resorna korta.

Men nu är jag tillbaka i Libanon, tillbaka till elavbrotten, tillbaka till kaoset. Sommaren är inte riktigt över här då temperaturen är runt 32 grader. Bloggen kommer att uppdateras med jämna mellanrum och förhoppningsvis med bara bra nyheter.

Vi hörs!

Insändare GP 15 Juni 2007

Ni kan läsa min insändare i GP här där jag skriver om hur de senaste sprängladdningarna i Beirut påverkat livet.